Målerikonservator Kristian Andersson utför en genomgripande måleriteknisk undersökning av Alexander Roslin (1718-1793) målning från 1790. Undersökningen ingår i Kristian Andersson Masterarbete på Institutionen för Kulturvård vid Göteborgs Universitet som han påbörjade för ett par år sedan då han undersökte två av Göteborgs Konstmuseums Roslin målningar.
Under nästan ett års tid har han tagit fram referensprover på färgpigment, bindemedel och andra material. Målningen kommer undersökas med släpljus, IR-reflektografi, UV-flourecens, röntgen och spektroskopi. Dessutom macrofotograferas målningen så tydliga detaljer kan tas fram. Metoderna som används är helt nondestruktiva. Röntgen undersökningen bistår Skånes Universitets Sjukhus i Malmö med som har erfarenhet av liknande undersökningar sedan tidigare.
Alexander Roslin från Malmö var en av de stora porträttmålarna i Paris under 1700-talet andra hälft. Bland hans beställare fanns kungar och adelsmän. Han invaldes i Franska akademin 1752 och hade ateljé och tjänstebostad på Louvren. I självporträttet framställer Alexander Roslin sig själv som den berömda porträttkonstnär han var. Hans popularitet berodde på hans oerhörda skicklighet att måla siden, sammet, pärlor, metall, spetsar och andra material så att de såg verkliga ut. Det kallas för stoffmåleri.
Konstmuseets självporträtt av Alexander Roslin från 1790 är en replik som konstnären själv gjort av en tidigare målning från samma år, till Uffizigalleriet i Florens samling av konstnärsporträtt. När självporträttet målades var dräkten, sättet att framställa sig själv som hovmålare och vasaorden som hänger synlig på bröstet redan omoderna. Att Roslin framställer sig själv på detta otidsenliga sätt beror på att orginalmålningen i Uffizigalleriet skulle vara en sammanfattning av hans karriär som konstnär och han framställde därför sig själv som han såg ut när han stod på höjden av sin karriär.
Källa: Kulturförvaltningen i Malmö
