Halterna av vissa perfluorerade alkylsubstanser (PFAS) minskar i blodprover. Däremot ökar nivåerna av ämnen som används som ersättning för PFAS samt möjligen kan vara nedbrytningsprodukter. Det och mycket annat presenteras i senaste årsrapporten från Naturvårdsverkets hälsorelaterade miljöövervakning.
Vi exponeras för en mängd olika ämnen via exempelvis luften och vad vi äter, varor, kläder och preparat vi smörjer in oss med. Inom Naturvårdsverkets miljöövervakning mäts faktorer som på olika sätt påverkar människors hälsa. I den senaste årsrapporten från miljöövervakningens programområde ”Hälsorelaterad miljöövervakning” presenteras aktuella resultat om den yttre miljön och miljörelaterad hälsa.
– En studie visar hur halterna av vissa perfluorerade alkylsubstanser (PFAS) ändrats under perioden 1996–2010 i blodprover hos förstföderskor. Halter i blodprover från mammor som föder sitt första barn används för att följa upp förändringar i befolkningen. PFAS håller på att fasas ut vilket resulterar i minskande halter i kroppen. Däremot ökar nivåerna av andra ämnen som används som ersättning för PFAS eller som möjligen kan vara nedbrytningsprodukter, säger Britta Hedlund, handläggare på Naturvårdsverket.
PFAS har egenskaper som gör dem vatten-, fett- och smutsavvisande. De används bland annat i impregnering, färger, smörjmedel och brandbekämpningsskum.
Minskade halter av bly men inte av kadmium
En annan studie i rapporten handlar om tungmetaller hos norrbottningar och västerbottningar.
– Halterna av bly fortsätter minska sedan slutet av 1900-talet, men det är osäkert om även minskningen av kvicksilver har fortsatt. Kadmiumnivåerna visar ännu ingen tendens att minska, säger Ulla Torsmark, handläggare på Naturvårdsverket.
Halterna av cancerframkallande ämnen har mätts i tätortsluft i fem städer: Göteborg, Umeå, Stockholm, Malmö och Lindesberg. Halten av bensen minskar i alla städer utom i Lindesberg. Halten av butadien minskar i alla undersökta städer. Kvävedioxidhalten minskar något i Stockholm, men ökar i övriga städer.
Källa: Naturvårdsverket
