Stockholms konstnärliga högskola (SKH) har, tillsammans med KTH, KMH och Konstfack, skapat ljud- och ljusinstallationen Circadia Waves: Resonances som kommer att visas utomhus på Scenkonstmuseet. Installationen visas under Nobel Week Lights som pågår 2–10 december 2023.
Mellan 2 och 10 december pågår ljusfestivalen Nobel Week Lights i Stockholm. I år har SKH, tillsammans med KTH, KMH och Konstfack, skapat ljud- och ljusinstallationen Circadia Waves: Resonances som kommer att visas utomhus på Scenkonstmuseet. Nobel Week Lights presenteras av Nobelprismuseet och bjuder in internationella och lokala konstnärer, designers och studenter som skapar ljuskonstverk inspirerade av Nobelpriset. Installationerna belyser Nobelpristagarnas vetenskapliga upptäckter, litteratur och fredsarbete på nya sätt.
Circadian Waves: Resonances är inspirerad av Nobelpristagarna Jeffrey C. Hall, Michael Rosbash och Michael W. Young, för deras upptäckt av molekylära mekanismer som styr cirkadisk rytm (den inre klockan) och utgår från Costanza Julia Banis, lektor i filmproduktion på SKH, forskningsprojekt Circadia/Too Loud and Too Bright.
– Dygnsrytmer och representationen av ljus- och ljudföroreningar är kärnan i mitt konstnärliga forskningsprojekt Circadia/Too Loud and Too Bright. Forskningsprojektet har använts som utgångspunkt när jag tillsammans med en grupp konstnärer och forskare på KTH:s forskningscentrum NAVET undersökt hur bland annat dygnsrytmer kan representeras. Installationen är ett av resultaten vi kommit fram till, berättar Costanza.
Om installationen Circadia Waves: Resonances
Det mesta livet på jorden har en inre klocka, en rytm som följer de naturliga ljusförändringarna under dagen, även känd som den cirkadiska rytmen. Denna inre dygnsrytm justeras varje dag beroende på vår exponering av ljus och mörker. Forskarna Jeffrey C. Hall, Michael Rosbash och Michael W. Young, tilldelades Nobelpriset i fysiologi eller medicin 2017 ”för deras upptäckter av molekylära mekanismer som styr cirkadisk rytm”. I vårt moderna, urbana samhälle blir himlen sällan helt mörk och stadsljuden pågår dygnet runt. Det gör att dygnsrytmen för människor, växter och djur inte längre styrs av naturens skiften av ljud och ljus. Installationen Circadian Waves: Resonances låter besökaren uppleva skiften mellan ljus och mörker, ljud och tystnad mitt i stadsmiljön. Verket vill sätta oss i kontakt med våra kroppars inre, förlorade rytm.
Ljuskonceptet för konstverket skapades av Johanna Enger (Konstfack), Ute Besenecker, Hamidreza Eizadi, Rodrigo Muro (KTH) och Ines Bartl. Ljuddesignen komponerades och producerades av Niklas Dahlquist och Domantas Puras, masterstudenter i elektroakustisk komposition vid Kungliga Musikhögskolan (KMH), under handledning av Kim Hedås, samt av Helena Linder Miñambres, masterstudent i interaktiv medieteknik vid Kungliga Tekniska Högskolan (KTH), under handledning av Roberto Bresin.
Installationen utgår från Costanza Julia Banis forskningsprojekt Circadia/Too Loud and Too Bright. Forskningsprojektet har använts som utgångspunkt när en grupp konstnärer och forskare på KTH:s forskningscentrum NAVET undersökt hur bland annat dygnsrytmer kan representeras. Installationen är ett av resultaten de kommit fram till.
Källa: Stockholms konstnärliga högskola (SKH)
Bild: Skiss på ljusinstallationen. Foto: Stockholms konstnärliga högskola (SKH)
