Skådespelarskan och regissören Tova Magnusson har gjort en ny komedifilm som är riktigt rolig. Den har premiär på fredag.
Tova Magnusson måste ha sett Helena Bergströms misslyckade komediförsök ”Så olika” förra hösten (Är det någon som kommer ihåg den?) och tänkt att: ”Det här kan jag göra bättre”. Tematiken är väldigt lik; en hög politiker som blir kär i någon från motståndarsidan. Fast i ”Fyra år till” är det på en högre nivå, på alla sätt. Den ena kärlekspartnern är partiledare för Folkpartiet, David Holst, spelad av Björn Kjellman, som just nu även är aktuell i filmen ”Himlen är oskyldigt blå”. I ”Fyra år till” är han gift med Fia, som spelas av Tova Magnusson själv. Filmen är efter en bra inledning lite tafatt en stund, men rycker snart upp sig igen.
Partiledaren David blir kär i Socialdemokraternas fruktade partisekreterare Martin, spelad av Eric Ericson, som i filmen är öppet homosexuell. Partiledaren David undrar naturligtvis hur han ska kunna berätta det för sin fru och, inte minst, för väljarna. Dessutom är hans föräldrar strängt frikyrkliga homofober, och är inte speciellt förtjusta i sossar heller. Första gången han har med Martin till sina föräldrar presenterar han honom som en kompis. Mamman börjar direkt prata skit om sossarna medan pappan sitter helt tyst och spelar Tetris på mobilen.Det gör han tydligen ofta. Efter deras första kärleksnatt vaknar David till ett starkt avslöjande solljus, för att visa hans ångest. Tova gör ett bra jobb som regissör. Hon lyckas bra med att visa olika stämningslägen i bild.
Medan David på morgonen efter deras första natt undrar vad han har gjort och hur han ska kunna berätta för sin fru pratar Martin glatt på. Bisexuell är enligt honom ett ord som Folkpartiet hittat på för alla smygbögar som inte vågar komma ut till fullo. Filmen är full av den sortens skämt. Det är en skön blandning av snuskiga skämt och politisk satir. Det är inte alls samma sorts tröttsamma bögskämt som i Killing-gängets ”Percy tårar”. Den politiska satiren slår mot alla läger, ingen kommer undan. Davids fru Fia, som också är hans assistent och sekreterare, är riktigt rolig när hon står och pratar politik och går på ett löpband eller står och drar i träningsredskap samtidigt.
Bögar på film är väl inte så kontroversiellt eller vågat längre efter filmer som ”Patrik 1,5” eller tv-serien ”Sex and the city”. Men att dra bögskämt om lill-prinsen Carl-Philip kanske är lite mer vågat, och friskt och fräscht. Frågan är om det är en romantisk komedi eller politisk satir, eller båda. Det gör filmen mer rättvisa att kalla den politisk satir. Att kalla den romantisk komedi är ju lite nedsättande.
Betyg: Stark 4:a
