Ny skräckfilm som inte alls känns ny. Det är en bra film om en familj som intet ont anande flyttar in i ett nytt hus. Men vi har sett allting förut.
Insidious är en ny skräckfilm som snart har premiär. Den handlar om en familj med tre barn som flyttar in i ett nytt hus. Så snart de flyttar in börjar det hända mystiska saker. De tror först att huset är hemsökt men, precis som i Poltergeist, är det en av sönerna som är besatt av demoner. Det är absolut ingen dålig film, men vi har sett allting förut. Hela filmen känns som en ny pimpad version av Poltergeist. De har till och med fått med det läskiga trädet utanför fönstret.
Filmen inleds väldigt bra. Kameran glider genom huset på natten när alla ligger och sover till ominös musik. Att det dessutom är filmat i svart-vitt gör det hela bara ännu bättre. Det för tankarna till gammaldags skräckfilm. Men svepet avslutas med att man ser ett häxansikte på en vägg. Det är väl tänkt att det ska skapa skräckstämning men det fick oss att tänka på Blå Tåget på Grönan. När inledningen är över och filmen börjar går det över till färg. Man ser mamman gosa med sonen och hör bebisen skrika. Det är idylliskt familjeliv till att börja med så att man ska sympatisera med familjen när allt går åt helvete. En kollega tyckte att det var den bästa delen av filmen ,men jag tyckte att den kändes som en nödvändig men tråkig startsträcka.
På grund av den ominösa inledningen vet man att någonting otäckt ska hända, som man bara sitter och väntar på. Det börjar med små tecken, som mystiska ljud från vinden, som i ”Begrudge”. Det är obegripligt varför de låter bebisen fortsätta sova ensam i ett rum för sig när det första riktigt otäcka förebådelsen om att någonting inte står rätt till är en mystisk röst på bebis-walkie-talkien. En normal förälder skulle flytta barnsängen till någonstans där man har koll på den. Men en normal förälder skulle inte döpa barnet till Cali, namnet på hinduernas dödsgudinna.
Efter en riktig skräcknatt kallar de in kavalleriet i form av spökjägare, som man gör i Poltergeist. De kommer in som två skämtande nördar, som en kontrast till det hemska vi just upplevt. Sedan kan man diskutera om det bidrar något till filmen eller är enbart irriterande. Shakespeare använde något liknande i Macbeth och det ansågs genialiskt. Efter att spökjägarna trätt in på scenen försvinner bebisen fullständigt ur handlingen. Fram tills dess är bebisen en rätt viktig del av handlingen. Föräldrarna verkar fullständigt glömma bort den medans de försöker hjälpa den besatte sonen.Vid ett tillfälle när en av spökjägerna går och lyser med sina speciallampor så ser han i ljuset ett par spök-tvillingsystrar. Ännu en klar stöld från en annan känd skräckfilm.
Även om historien har sina fel och brister så har den riktigt bra skrämseleffekter och specialeffekter också. Filmen är bra gjord med bra skådespelare. Den är regisserad av James Wan som tidigare gjort Saw och Saw III . Det som drar ner filmen är historien, full av upphovsrättsbrott och New Age-snack om astralkroppar o.dyl. Men slutet är faktiskt helt oväntat och läskigt.
Betyg: 
