Idag måndag var det andra konserten i serien Blå Måndag på Skansen. Vädret var passande nog ”blue”, inte sommarblått utan regnigt och dystert. Men det kanske passade till dagens artist, Mathias Algotssons Trio.Trion består av Mathias Algotsson på piano, Kristian Lind på bas och Calle Rasmusson på trummor. De har tidigare spelat ihop med storheter som Barbara Hendricks, Rigmor Gustafsson, Georg Riedel och Magnus Lindgren.
De spelar en sval och lite melankolisk lounge-jazz som är rent instrumental. Det har kallats jazz blandat med svensk folkvisa. Musiken har samma melankoliska ton. Vädret harmoniserade med stämningen i musiken. Men för publiken hade det kanske passat bättre med någonting snabbare och svängigare för att få upp värmen.Sådan här jazz passar bäst att lyssna på på någon klubb eller på en bar på en Finlandsbåt med en drink i handen.
Det var väldigt proffsigt framfört, lite väl proffsigt. Mathias Algotsson är känd för skickliga arrangemang, men det måste också finnas utrymme för individuella utspel och improvisationer. Det var bara enstaka solon och spex. Dessutom märks det inte mycket av att det är Mathias Algotsson som är frontfigur. Pianomannen brukar ju vara frontfiguren i jazz-grupper och vara den som märks mest under konserter med solon och mer eller mindre utflippade utspel. Mathias Algotssons Trio är en väl sammansvetsad och samspelt trio där alla får märkas lika mycket. Det är demokratiskt och konservativt. Mathias Algotsson är en klassiskt skolad pianist vilket speciellt märks i hans version av ”Autumn Leaves”. Det är en gammal klassisk jazzlåt som har framförts, och framförs, på en mängd olika sätt. Mathias Algotsson väljer att framföra den ”Bachigt”. Men mest framför de låtar komponerade av Mathias Algotsson själv. En av låtarna, ”Neapolitan”, är döpt efter ett musikbegrepp som används i låten, vilket väl säger en del om graden av nördighet. Neapolitanskt sextackord är enligt Wickipedia ett ackordiskt stilgrepp som användes inom barockmusiken(!). Aftonkuriren tycker att hela framförandet är lite väl avskalat. Vi skulle velat ha fler musiker på scen och gärna en sångare/sångerska. På de två sista låtarna ökar de tempot och då blir och då blir det riktigt roligt att lyssna. Mathias Algotssons Trio behärskar uppenbarligen alla tempon.
