Tryck ”Enter” för att hoppa till innehåll

Blodcancerpatienter i Stockholm tvingas betala medicin ur egen ficka

Foto: Blodcancerförbundet.
Foto: Blodcancerförbundet.
Blodcancerförbundet riktar idag skarp kritik mot att patienter med blodcancer i Stockholm inte får behandling. Ska man behöva flytta till Östergötland eller Småland för att få cancermedicin?

– Förtvivlade människor som lider av myelofibros tvingas betala för den enda medicinen som finns mot sjukdomen. De har oturen att bo på fel ort, säger Kerstin Holmberg, ordförande för Blodcancerförbundet, som är kritisk till lotteriet inom cancervården.

Myelofibros är en ovanlig och plågsam form av blodcancer, som kännetecknas av att benmärgen inte längre kan tillverka blodceller. Varje år får mellan 40 och 50 personer i Sverige diagnosen. Patienterna drabbas av förlamande trötthet och svåra smärtor, bland annat i skelettet. Den genomsnittliga överlevnaden är mellan fem och sex år.

Förra året godkändes ett nytt läkemedel för behandling av myelofibros. Det är det första läkemedlet någonsin mot denna ovanliga cancersjukdom.

Glädjebesked i Jönköping, Kalmar och Östergötland
Nyligen gick Regionala expertgruppen för bedömning av cancerläkemedel i Sydöstra sjukvårdsregionen ut med en rekommendation om att ruxolitinib, som läkemedlet heter, ska användas ”baserat på det stora behovet av behandling och storleken på de positiva effekterna”.

– Det är ett glädjebesked för patienter som bor i Jönköpings, Kalmars och Östergötlands län. Men den som bor i Stockholm får betala behandlingen ur egen ficka, säger Kerstin Holmberg.

För någon vecka sedan beskrev direktören för Karolinska universitetssjukhuset sina åtstramningar som ”oerhört bra och på gränsen till en bragd”. Särskilt betonades att man ”drastiskt minskat kostnadsutvecklingen för läkemedel”.

– Inget ont om besparingar, de behövs alldeles säkert. Men om landets mest prestigefulla sjukhus nekar svårt sjuka patienter en behandling som kan göra deras tillvaro dräglig – är det då inte ett tecken på att vården är sjuk? säger Kerstin Holmberg.

Källa: Blodcancerförbundet.