Hågahögen, även benämnd Björns hög och Kung Björns hög, är en gravhög från bronsåldern, belägen i Hågadalen strax väster om Uppsala.
Högen är cirka 7 meter hög och 45 meter i diameter och anlades omkring år 1000 f.Kr.. Den historiskt obekräftade kung Björn på håga har i sentida traditionsstoff påståtts vara upphov till benämningen Kung Björns hög. Mot denna traditions faktabakgrund talar att denna benämning förekommer för första gången i skrift först 1704, vilket snarare tyder på att namnet är sekundärt härlett från en hypotes.
Högen grävdes ut i början av 1900-talet under medverkan av bland andra blivande kung Gustav VI Adolf, varvid flera anmärkningsvärda fynd av vapen och andra föremål av guld och brons gjordes. Graven visade sig vara från bronsåldern, varför alla teorier om Björn på Håga kunde avskrivas.
Vid tidpunkten för högens anläggande var platsen en utskjutande udde i en mälarvik som sträckte sig norrut väster om nuvarande Uppsala. Längre ner längs den dåtida stranden finns fornborgen Predikstolen, längre upp längs stranden finns flera gravplatser och fornborgar men ingenting som kan mäta sig med den monumentala Hågahögen
