På fredag öppnar den stora rymdutställningen på Tekniska Museet i Stockholm, en fascinerande utställning om utforskningen av rymden som har gjorts i samarbete med NASA.
Det här är en stor utställning som har världspremiär i Stockholm. Den går att se fram till 6:e november. Därefter ska den vidare till antingen Paris eller Madrid, vilket är inte bestämt ännu. Sedan ska den turnera runt i Europa. Om fem år kommer den till USA. Där ska den göras om lite för att sedan visas för den amerikanska allmänheten. Både amerikanske ambassadören i Stockholm och en representant från NASA var med på presskonferensen. Amerikanske ambassadören sa att den här utställningen representerar att tänka stort, ”Think big!”.
Utställningen består av 250 föremål. Det är fascinerande att tänka sig att flera av föremålen faktiskt har varit ute i rymden. Det som inte är original är välgjorda kopior, bl.a. en kopia av en rymdkapsel som var med i filmen Apollo 13. Man får en uppfattning om hur trångt livet var ombord för astronauterna före rymdfärjornas tid. Det måste ha varit en speciell känsla att ha suttit i en minimal kapsel i en oändlig rymd med bara en tunn plåtvägg mellan sig och rymdens dödskyla. De första raketerna var modifierade ballistiska missiler, inte direkt anpassade efter mänskliga behov. Det visas en fullskalig modell av Gemini som astronauter färdades i i tolv dagar innan den första månfärden för att studera tyngdlöshetens inverkan på kroppen. Det fanns inte ens toalett ombord. De skulle helst hålla sig tills de kom tillbaka till jorden. Med rymdfärjorna blev det en klar förbättring. De var faktiskt anpassade efter människor. Man får se en fullskalig modell av kommandobryggan på en rymdfärja, inklusive toaletten. De visar upp sju skalenliga modeller av raketer i en monter, från tyskarnas V2-raket till dagens rymdfärjor. Rymdfärjan är inte ens hälften så stor som föregående generation raketer men tar ändå fler människor. Raketen Saturnus V tog tre personer, rymdfärjan sju. Idag är det otroligt att tänka sig att rymdraketerna byggdes med så lite datorkraft. Det är faktiskt mer datorkraft i ett sådant där grattis-kort som spelar en melodi när man öppnar det än vad det fanns i första raketen som flög till månen.
Den vanligaste frågan Fuglesang får när han är ute och turnerar är hur det är att leva ombord ute i rymden. Hans specialdesignade klocka visas för övrigt på utställningen. Men egentligen är det inte en klocka utan ett instrument för att, bland mycket annat, mäta g-krafter och kosmisk strålning, och så visar den tiden också. Men frågan är väl vilken tid astronauter ska leva efter. Någon kosmisk tidszon finns ju inte ännu. Förutom klockor och kapslar så kan man se rymddräkter, astronauternas matpåsar, toalettpåsar och små plastpåsar med vodka som ryssarna hade med sig. Matpåsarna innehåller ett frystorkar pulver som man blandar med vatten och värmer. Utställningen visar verkligen alla aspekter av livet i rymden.
