Idén om att konsten kan skänka evigt liv behandlas i ett antal dekadenta romaner från sent 1800-tal. En avhandling från Göteborgs universitet visar att det dekadenta temat revideras i kända amerikanska 1900-talsromarner som Den store Gatsby, Lolita och Buden på nummer 49.
Dekadens anses i konst och litteratur beteckna den kulturella perioden i Europa som sammanfaller med sent 1800-tal även kallat fin de siècle. Den dekadenta estetiken kommer ursprungligen från Frankrike och sprider sig sedan till England och övriga Europa, och något senare även till USA. Den dekadenta romanen kännetecknas vanligtvis av kontroversiella teman såsom perversitet, narcissism och ångest, som ofta förmedlas genom en extremt poetisk stil.
Tia Stajic Löfgren har i sin avhandling i engelska fokuserat på det typiskt dekadenta temat om dödens förträngning genom konsten, som förmodas kunna skänka evigt liv. Temat som återfinns i Dorian Grays porträtt (1891) och flera andra romaner från fin de siècle kallar Tia Stajic Löfgren för “konstens metafysik”.
– Konstens metafysik kan sägas representera ett konkret uttryck av 1800-talets doktrin l’art pour l’art eller “konst för konstens skull” som förespråkar konstens överlägsenhet och självständighet från moraliska principer, säger hon.
Tia Stajic Löfgrens forskningsresultat visar att även de amerikanska 1900-talsförfattarna Fitzgeralds, Nabokovs och Pynchons texter utgår från den dekadenta traditionen men att de reviderar den för att ifrågasätta konstens metafysik och inkludera dödsångesten som i den traditionella fin-de-siècle-romanen förblir förträngd.
– Medan denna förträngning i den traditionella fin-de-siècle-romanen ter sig som en förkärlek för våghalsigt och perverst experimenterande, både tematiskt och stilistiskt, accepteras dödligheten gradvis i de romaner från 1900-talet som jag tar upp i avhandlingen, vilket totalt förvandlar deras narrativa struktur, säger Tia Stajic Löfgren.
Hennes slutsatser är att trots att 1900-talsromanerna är påverkade av den dekadenta kombinationen av det perversa och det estetiska, utvecklas dessa narrativ bort från perversitet för att inbegripa en mänskligare och även andlig hållning till såväl sitt ämne som sina karaktärer.
Källa: Göteborgs universitet
