Par som adopterar barn efter misslyckad IVF-behandling har högre livskvalitet än både barnlösa par och par utan infertilitetsproblematik. Det visar en studie vid Sahlgrenska akademin.
En forskargrupp vid Sahlgrenska akademin bestående av barnmorskor och läkare har i en studie på 979 kvinnor och män i Västra Götalandregionen studerat livskvaliteten hos män och kvinnor fem år efter genomgången IVF-behandling.
Studien har jämfört par vars IVF-behandling misslyckats med par vars behandling resulterat i barn, med par som inte har någon infertilitetsproblematik samt med par som efter resultatlös IVF-behandling valt att adoptera.
Studien visar att livskvaliteten, mätt som psykologiskt välbefinnande och känsla av sammanhang, skattas högst av de par som adopterat.
Lägst livskvalitet hade gruppen vars IVF-behandling inte resulterat i barn, och som fortfarande levde barnlösa.
–Det här visar att livskvaliteten är starkt kopplad till barn, oavsett om de tillkommit genom spontana graviditeter, genom adoption eller som ”bonusbarn”, säger Marie Berg, professor vid Sahlgrenska akademin som medverkat i studien:
–Resultaten visar att det kan vara viktigt att ta upp alternativet adoption redan när par söker för ofrivillig barnlöshet, särskilt som vi nu kan referera till att adoption ger god livskvalitet. Idag tas diskussionen om adoption ofta upp först när IVF-behandling misslyckats.
Forskargruppen bakom studien består av barnmorskor och läkare verksamma vid Sahlgrenska akademin samt vid fertilitetsenheterna på Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Kärnsjukhuset i Skövde och länssjukhusen i Borås och Uddevalla.
Artikeln Quality of life after adopting compared with childbirth with or without assited reproduction publiceras i tidskriften Acta Obstetricia et Gynecologica Scandinavica.
Källa: Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet.
