Insidan ut är nu Pixar på banan igen. Denne animationsfilmen bringer oss inn i hovud på en lita flicka från början och till hon är 11 år. Filmen är en av Pixar bästa filmer på mange år. For nu i over 20 år har Pixar kommit med flera olika filmer med både success och inte så bra success. Men denna som har nu biopremiär denna veckan vill gi ny successoppskrift till Pixar.
Vi är inne i huvudet av 11-åriga Riley. Om jobb fem känslor exploderade. Glädje, sorg, ilska, avsky och rädsla! Korta glimtar till andras hjärnor, men för det mesta vi följer Riley kämpar för att flytta från Minnesota till San Francisco. Och när glädje och sorg av misstag får kastas ut ur kontrolltornet och in i långtidsminnet sker större oro. Publiken kommer att vara på en otrolig resa som skildrar hur insidan påverkar utsidan.
Jag har så många favoritögonblick från denna film som det är svårt att veta var man ska börja. Resan ner det undermedvetna? Hur våra drömmar riktas i nivå med en Hollywood-film? Eller fantasy vän Bing Bong, halv katt och en halv elefant, nästan bortglömd eftersom Riley inte längre behöver honom? Det senare är också en rörande berättelse som får mig att tänka på hur jag har gjort min osynliga lekkamrat från tidigare barndomen.
Filmen ger oss kreativitet och iver som bäst och är regissören Pete Docter (Monsters, Inc. och Look Up), tredje Pixar-filmen. Här är de skämt med många lager som gör både barn och vuxna kan njuta av film tillsammans. Samtidigt vilar en nostalgisk känsla av handling, den som tittar på förlorade barndom. För det är något Pixar berättar såg det på den stora övergången från att vara en oskyldig och fantasifulla barn att röra sig mot en mer konstruktiv sinnade vuxna. Hur det kommer att se ut i kontrolltornet till Riley under puberteten jag vågar inte ens tänka på. Detta är allt som allt en lysande film som återigen visar varför Pixar en Senor animation.
