Groteska siffror om civila offer på Gazaremsan möts med tystnad från vilsna och skamfyllda regeringar i västvärlden. Detta riskerar att kosta oss dyrt i framtiden.
Sedan terroristorganisationen Hamas brutala och omänskliga attack mot Israel den 7 oktober har Israel svarat, inte bara med ett legitimt anfall mot Hamasbaser och tunnelsystem som når in i Israel, utan man har gjort en fullskalig invasion av ett redan utsatt område. Invasionen och bombräderna som föregår marktrupperna har urskiljningslöst träffat legitima mål såväl som skolor, sjukhus och civila byggnader.
Enligt FN:s och USA:s beräkningar har på en månad över 10 000 civila palestinier dödats (utöver Hamasterrorister). Dessutom har hittills 89 FN-anställda fått sätta livet till. Det innebär mellan 300-400 civila per dag – dag in och dag ut.
I jämförelse har 9 700 civila dödats i Ukraina under 21 månader av rysk invasion – vilket motsvarar c:a 15 civila per dag. De civila dödstalen i Gaza är med andra ord mer än 20 gånger högre än i Ukraina. Varför reagerar inte västvärldens regeringar – de som brukar tala om mänskliga rättigheter, rättsstatens principer och brott mot krigets lagar?
På fredagen lade USA, ett land historiskt kopplat till att säkra demokrati runt om i världen, in sitt veto i FNs säkerhetsråd och stoppade därmed kravet på ett eldupphör mellan Israel och Hamas. Man vill med andra ord ge Israel frikort att göra med Gazaremsan som man önskar. Var finns protesterna från övriga västvärldens regeringar?
Konflikten mellan Israel och Palestina är djup, omfattande och går långt tillbaka i historien. Det fanns under början av 90-talet möjlighet till en fredlig lösning baserad på ett ökat förtroende och samarbete mellan Yitzhak Rabin och Yasser Arafat. En möjlighet som dödades i samma sekund som kulan från en judisk extremist mördade Yitzhak Rabin. Sedan dess har utvecklingen gått åt helt fel håll – något båda parter är ansvariga för. Israel har fortsatt sina olagliga annekteringar av palestinsk mark och fortsatt begränsa möjligheterna för palestinska myndigheter att bygga ut sin infrastruktur i Gaza och Västbanken. Samtidigt har palestinska myndigheter pressats och motarbetats av (iranstödda) extremister bland sin egen befolkning. I detta mörker har initiativen från omvärlden varit få och halvhjärtade att sätta press på parterna.
För västvärlden, som brukar vilja stå för demokratiska principer, kan det bli ett katastrofalt uppvaknande när man nu inte med styrka och energi fördömer Israels övergrepp mot civilbefolkningen i Gaza. Kanske finns det en historisk skam gentemot Israel som tillåter dem att agera på ett sätt som man inte tillåter något annat land att göra. Eller kanske gör man skillnad på kristna barn och muslimska barn? Egentligen spelar orsaken ingen roll – effekten blir den samma: våra regeringar bekräftar vad muslimska extremister påstår. Vart det leder vet ingen – det enda vi kan vara säkra på är att vår egen tystnad och våra regeringars feghet är en starkt bidragande orsak till framtida katastrofer. Vi gör skillnad på kristna civila och muslimska civila, men vi vägrar att erkänna det!
Foto: Yellowblood
