I mitten av december släppte Kriminalvården sin kapacitetsrapport, där man på regeringens uppdrag fram till 2033 skall tredubbla kapaciteten på häkten och i fängelser. Troligen blir samhället inte på något sätt säkrare av detta.
Kriminalvården har idag runt 3 000 häktesplatser och knappt 6 000 anstaltsplatser. Enligt Tidöavtalet mellan regeringspartierna och Sverigedemokraterna skall dessa platser nu utökas från 9 000 till 27 000 under kommande tioårsperiod. Regeringens mål är med andra ord att fängsla tre gånger så många som idag. Självklart skall brott bestraffas och kriminella element plockas bort från våra gator. Men regeringens uppgift borde vara att minska antalet brott, inte i första hand att öka antalet straffade.
Trygghet och säkerhet är ett av de viktigaste frågorna för väljarkåren. Risken är att vi nu blandar ihop brottsbekämpning med åtgärder för att minska kriminaliteten i samhället.
Brottsbekämpningen är viktig och behöver förbättras på en rad områden. Bland annat bör samkörning av myndighetsregister underlättas för att bättre fånga upp de svarta pengar som finansierar mycket av brottsligheten. De som utfört brott skall också straffas. Problemet med brottsbekämpningen är att den startar först när ett brott redan har begåtts. Erfarenheter från USA, som har det överlägset högsta antalet fängslade personer per capita i någon demokrati, visar att långa och många fängelsestraff inte minskar brottsligheten. Det finns alltid någon annan som är villig att fylla hålet efter den som lagförts.
Vill vi verkligen minska kriminaliteten, vilket borde vara den viktigaste uppgiften för regeringen, så måste samhället arbetat mer långsiktigt och mycket bredare. Orsakerna till kriminalitet hittar vi bland annat i utanförskap, segregerade bostadsområden, brister i språkkunskaper, undermålig utbildning och utestängning från arbetsmarknaden. Bara genom att adressera dessa områden kan vi långsiktigt bygga upp ett säkrare samhälle. Utmaningen med åtgärder för att minska kriminaliteten är att dessa inte ger effekt under innevarande eller kommande mandatperioder.
Vi har sett hur olika regeringar, både S och M styrda, har kastat ut det ena förslaget efter det andra för att “ta itu med brottsligheten”, bara för att misslyckas. Morgan Johansson utökade platserna på polisskolan, väl medveten om att man redan idag har svårt att fylla platserna med behöriga och lämpliga sökande. Nu skall antalet fängelseplatser utökas, till vilken nytta?
I denna fråga måste de stora partierna (med S och M i spetsen) ta ett gemensamt ansvar för Sverige, precis som man gjorde med pensionsöverenskommelsen. Väl medvetna om att långsiktighet är nödvändig kan partierna enas kring ett program för att minska segregation, förbättra utbildningen, även för de med särskilda behov, och tillsammans med arbetsmarknadens parter arbeta för att öppna upp en segregerad arbetsmarknad.
På vissa områden såsom försvar, pensioner och minskad kriminalitet är politisk långsiktighet nödvändig. Låt oss hoppas att de stora partierna kan släppa sina blockbindningar och hitta en lösning som ger hållbart resultat i kampen för minskad kriminalitet. Utan en sådan överenskommelse är risken att vi kommer att fortsätta se utspel som bekämpar brottslighet men inte tar oss ett steg närmare ett säkrare samhälle.
Foto: Albin Olsson
