Nästan varannan tillfrågad patient, 44 procent, svarar att det är dyrare eller att de inte med säkerhet vet om det är samma kostnad om man går till en privat driven vårdcentral jämfört med en landstingsdriven vårdcentral. Dessa uppgifter är hämtade från en färsk studie i de tre landsting som har längst erfarenhet av vårdvalssystem i primärvården. Det visar att alldeles för många patienter är otillräckligt informerade om ett helt grundläggande villkor i vårdvalssystemen, att patientavgifterna är samma oberoende av om vårdgivaren är en offentlig eller en privat driven vårdcentral.
har utförts av Ipsos på uppdrag av Svenskt Näringsliv. 1800 personer som besökt sin vårdcentral de senaste två åren i Södertälje, Västerås och Halmstad har slumpmässigt screenats fram och besvarat frågor om sitt vårdval och erfarenheter av sitt senaste besök i vården. Respondenterna är jämnt fördelade mellan städerna och mellan privata och offentliga vårdgivare.
Dessa tre städer representerar landsting som har längst erfarenheter av ett vårdvalssystem. Halland införde 2007 landets första vårdvalsmodell för sin närsjukvård. Året därpå infördes vårdvalssystem i primärvården i Stockholms läns landsting och Landstinget Västmanland.
I Södertälje är okunskapen om kostnaderna störst. 18 % av dem som går till en landstingsdriven vårdcentral tror att det är dyrare för patienten på en privat driven vårdcentral, och ytterligare 46 procent är osäkra om kostnaderna är samma om man går till privat eller landstingsdriven vårdcentral. Att missuppfattningen om privat driven vård är störst i Stockholms läns landsting är sannolikt en följd av att den politiska diskussionen i Stockholm har varit intensivare med starkare ideologiska övertoner vilket sannolikt har lett till att informationen till medborgarna har blivit lidande.
En annan fördom om privat driven vård är den attraherar främst friska och välmående patienter. När de tillfrågade patienterna får bedöma sitt eget hälsotillstånd framgår i studien att de som svarat att de ”mår mycket/ganska dåligt” är jämnt fördelade på privat och landstingsdriven vård. Dessutom får privata och landstingsdrivna vårdcentraler samma höga betyg på besöket oavsett hur patienterna mår. Att det skulle vara någon skillnad i vårdtyngd mellan privata och offentliga vårdgivare finner således inget stöd i denna undersökning.
I grunden finns det ett stort förtroende för vården. En något högre andel av patienterna på privata vårdcentraler, 87 procent, är nöjda med besöket som helhet, jämfört patienterna på landstingsdrivna vårdcentraler, där 83 procent är nöjda.
I Halmstad har patienterna bäst tillgänglighet vad gäller tid för besök samma dag. Där uppger 42 % av patienterna att de inte fått vänta utan fått tid samma dag man ringde. Privata vårdgivare är generellt bättre på att inte låta patienterna vänta mer än sju dagar på ett besök. Sju procent får göra det hos privatdrivna vårdcentraler och elva procent hos landstingsdrivna.
Det är dock många som önskar mer information om vårdgivarnas kvalitet. 58 procent anser att det är viktigt eller mycket viktigt att jämföra kvalitet mellan vårdgivare. Nästan lika många, 56 procent, bedömer att de skulle söka mer kvalitetsinformation om det fanns. Här har både landstingen och staten, i egenskap av att dessa har ett ansvar att informera medborgarna, skäl att bättre sig så att mer kvalitetsinformation tillhandahålls medborgarna. I annat fall kan inlåsningseffekter skapas för de patienter som inte får tillgång till rätt information. Öppen kvalitetsredovisning av vårdgivarnas resultat stimulerar också vårdgivarna att förbättra sig.
Vården i Sverige har i viktiga avseenden varit ojämnt fördelad. Detta konstaterades redan i en OECD-studie 2004 och gällde förhållanden kring år 2000 då inslaget av privata vårdgivare var betydligt lägre än idag. Genom att basera ersättning mer efter diagnos, och där så är motiverat även ta hänsyn till individens sociala bakgrund, ökar förutsättningarna för en jämlik vård. Privata vårdgivare, som ofta har vinstsyfte, kan tänkas reagera starkare på ekonomiska incitament och skulle därmed kunna gå i täten för ökad jämlikhet i vården.
Ipsos undersökning visar att det finns myter om privat vård som behöver undanröjas. Vad vården behöver för att utvecklas är inte att felaktigheter och missuppfattningar ytterligare underblåses, utan en konstruktiv diskussion hur kvalitetsinformationen till patienterna kan förbättras, och hur ersättningssystem och kvalitetskontroll ytterligare kan utvecklas så att målen om valfrihet, vård efter behov, hög kvalitet och god resurshushållning kan tillgodoses.
Källa: Ipsos, marknadsundersökningsföretag
