Idag måndag överlämnar Naturskyddsföreningen rapporten ”Vårt gröna guld” till miljöminister Andreas Carlgren och föreslår en global räddningsplan för biologisk mångfald inför FN-toppmötet i Nagoya i Japan nästa vecka. Inget land når målet att senast i år hindra fortsatt förlust av biologisk mångfald. Arter utrotas ännu och Jorden blir mer sårbar för klimatförändringar och katastrofer.
– På vår kontinent har EU varit en fredsmotor i över femtio år. Vi har slutat kriga mot varandra. Nu är det hög tid att sluta kriga mot naturen och att vidga en sådan total fred till global nivå. EU kan bli en motor i det arbetet också, och Sverige en viktig katalysator. Nagoyamötet blir ett test om mänskligheten ännu är redo att värna den rika natur som våra barn så väl behöver. Vi uppmanar nu regeringen att lansera en ”Global räddningsplan för biologisk mångfald”, säger Mikael Karlsson, Naturskyddsföreningens ordförande.
I Sverige listar forskarna idag över 4 000 arter på den så kallade rödlistan. Mer än 800 arter är akut eller starkt hotade. Inom Europa och i ett globalt perspektiv är läget inte bättre. Följden blir dramatisk eftersom välfärden beror av varor och tjänster från rika ekosystemen. Förutom mat, energi, fibrer och andra varor med ett marknadspris ger ekosystemen en lång rad tjänster som mediciner, rening av vatten och luft, cirkulering av näring, nedbrytning av avfall, rika jordar och möjligheter till rekreation och upplevelser.
– Utan åtgärder riskerar förlusterna av enbart landbaserad biologisk mångfald att motsvara sju procent av global BNP vid år 2050. Artutrotningen går nu 100-1 000 gånger snabbare än i planetens historia och kan bli mer kostsam än klimatförändringen, säger Mikael Karlsson, Naturskyddsföreningens ordförande som idag lämnar över rapporten till miljöministern.
En nyckelfråga är hur de rika länderna ser på utvecklingsländernas ofta rika biologiska mångfald. Principen sedan Riokonferensen 1992 är att värdet av mångfalden, exempelvis när gener utnyttjas av läkemedelsindustrin, ska fördelas rättvist. Oenigheten om innebörden i principen är fortfarande stor. Om denna nyckelfråga får sin lösning, genom att de fattigas intressen sätts i första rummet, kan länderna också söka samförstånd om nya mål och åtgärder för att skydda den biologiska mångfalden och dess många ekotjänster.
– Industriländerna sätter större vikt vid fri tillgång till mångfalden än till rättvis fördelning. Det ser därför mörkt ut inför Nagoya, trots att vi så väl behöver stärkta avtal. Idag kan hela 60 procent av ekotjänsterna redan vara förstörda eller på väg att förstöras. Samtidigt försämrar klimatförändringen sakta men säkert läget. Nagoya blir ett viktigt vägval, säger Göran Ek, internationell sekreterare vid Naturskyddsföreningen som kommer att delta i mötet.
Naturskyddsföreningen uppmanar regeringen att lansera en ”Global räddningsplan för biologisk mångfald” i sju punkter som ett minimum för att långsiktigt rädda livet på planeten:
1. Nya mål: Förlusterna av biologisk mångfald måste hejdas senast före år 2020 och till dess krävs omfattande restaurering av förstörda ekosystem över hela världen. När målen ska implementeras nationellt och lokalt krävs en hög delaktighet för lokalbefolkningen, brukare och det civila samhället om hur hållbara system kan utvecklas.
2. Nya verktyg i ekonomin: Det är hög tid att biologiska mångfaldens stora värde synliggörs i ekonomin. Det förlegade BNP-begreppet, som är blint för naturkapitalets värde, bör ersättas med nya modeller. Det behövs också ett pris på mångfalden, så att den som utrotar arter känner av det som en kostnad. Miljöskadliga subventioner måste fasas ut på en tioårsperiod.
3. Nya grepp i flera sektorer: Politiken för jordbruk, skogsbruk och fiske måste ändras i grunden. Idag subventionerar enorma skattesummor överfiske och förstörelse av landskap, samtidigt som politiker med andra grepp försöker reglera detta. Oförenliga politikområden leder till ekonomiskt vansinne. Nu måste ekosystemen sättas i första rummet.
4. Nya utbildningssystem: Barn och ungdomar världen över måste utbildas om värdet av ekosystemen och om hur vi kan anpassa samhället efter naturens ramar, istället för att fortsätta dagens ohållbara praxis. Reformer krävs på alla nivåer och vi inför mer av utedagis och grön forskarutbildning.
5. Ny forskning: Idag vet vi alltför lite om ekosystemens känslighet och vid vilken belastning som de kan kollapsa och i grunden ändra form. Det behövs en internationell panel för biologisk mångfald, IPBES, med stabil och obunden finansiering, och stärkt forskning i alla länder.
6. Nya skyddade områden: I ett globalt perspektiv behöver omkring 20 procent skyddas i alla typer av ekosystem, på land, i sjöar och till havs. De skyddade områdena behöver länkas i globala nätverk. Detta kräver en ökad finansiering, i alla länder. Framförallt industriländerna måste skjuta till mer, på hemmaplan och som ökat stöd till fattigare länder.
7. Nya former för att bruka naturen: Fiskuttaget måste begränsas till havens ränta och skadliga redskap ska avvecklas. Värdefulla skogar ska inte längre få avverkas och biomassan i skog och mark måste ökas. Jordbruket bör styras om mot produktion av samhällsnyttiga ekotjänster. Användningen av energi och icke förnybara material måste minska och effektiviseras.
Källa: Naturskyddsföreningen
