Just nu håller Liljevalchs årliga vårsalong på. Det är blandat måleri, skulptur och videoinstallationer, fast med betoning på måleri. Ett återkommande tema är mötet mellan natur och civilisation.
Det roligaste och tydligaste exemplet är väl ”Inne blir ute” av Nils Wåhlin. Tavlan föreställer ett Stureplan som tagits över av naturen. Det har vuxit upp träd genom asfalten och alla människor är borta för länge sedan. Det ser ut som ett post-apokalyptiskt motiv eller om det är tänkt att vara en illustration av uttrycket ”storstadsdjungeln”. Men vilket inne är det som blir ute? Är det när träden växer genom husen som insidan på husen blir utsidan eftersom det blir växtplats för träden?
Nils Wåhlins Stureplan kanske är tänkt att befolkas av varelser som Ann Sofi Östlunds ”Orakel”. Det är en hemsk docka i människostorlek täckt av en vit päls och med långa trasiga naglar. Ett annat konstverk på temat ”storstadsdjungeln” är statyn ”Jakt” av Therese Parner. Det är en väldigt intressant och konstig skulptur som är en blandning av hund, människa, man och kvinna. Det är en hund med mansansikte, eller om det är en man med hundkropp. Omöjligt att säga vilket. Att den har händer och fötter istället för tassar gör förvirringen ännu större. Och trots mansansiktet så har den spenar.
Stockholmsförorten Farsta syns på ett enormt foto fast i litet annat perspektiv än vad man brukar visa förorter i. Man ser en stor skog och överdelen av några höghus, men som knappt syns i snöstormen. Fotograf är Krister Rangne. Han kallar verket rätt och slätt för ”Farsta”. Ett väldigt snarlikt motiv går igen på tavlan ”Lägenheter” av Alexander Hult. Den föreställer ett stort grönt fält med tre höghus längst bort vid horisonten.
En rolig tavla är ”Sammanträde” av Hans Lindström. Fyra skuggfigurer sitter med varsin laptop på en bänk. Bakom dem är det en tät skog men över dem hänger det några kulörta lyktor som för tankarna till nöjesfält eller kräftskiva. Man undrar om de sitter på ett övergivet nöjesfält eller i en förvildad park. De betraktas förundrat av några kaniner och barn i flugsvampshattar, en blinkning åt Elsa Beskow. Det är människorna som är attraktionen på det här nöjesfältet.
Två verk på temat människa/natur med betydligt mörkare motiv är ”Mörka kulisser i snön” av Anders Sunna och ”Frieri på Österlen” av Maja Qvarnström. ”Mörka kulisser i snön” Föreställer en same på en snöskoter med fyra renar och några soldater bakgrunden. Samen ser väldigt resignerad ut. Dessutom är ju fyra renar knappast någon flock. Var är resten av renarna? I överdelen av bilden ser man ett stort rött fjäll. Frågan är om det röda ska representera ilska eller blodsutgjutelse. Bortom fjället ser man en upplyst storstad. ”Frieri på Österlen” är en videoinstallation som kritiserar miljöförstöringen. Den föreställer ett par som har picknick på ett förmodat Österlen klädda i gasmasker. Skogen i bakgrunden skymtar fram bakom en tjock rök.
Utställningen håller på till 27:e mars.
