Det blev en väntad seger i årets Melodifestival. De två favoriterna kom på första respektive andra plats. En stor överraskning i år är att svenska folket verkar vara överens med resten av Europa vilken låt som var bäst. I år är nog de flesta överens om att rätt låt vann.
Eric Saade tog hem segern precis som alla väntat. Hans konkurrent och polare Danny kom tvåa. Med Eric Saade har vi en stark kandidat till stora Eurovisionsschlagerfinalen i Tyskland. Det är en stark poplåt med en refräng som sätter sig. Den är omölig att undgå.
En nyhet för i år är att man ersätt de svenska jury-grupperna med elva utländska från i tur och ordning Ryssland, Ukraina, Frankrike, Grekland, Malta, Kroatien, San Marino, Tyskland, Stor-Brittanien, Irland och Norge. De utländska jury-grupperna och svenska folket fick ge 473 poäng vardera, fast de räknades fram på olika sätt. Jury-grupperna gav 1 2 4 6 8 10 & 12 poäng enligt det gamla systemet. Svenska folkets röster räknades enligt ett procent-system, ungefär som i riksdagsvalet. En låt som fick tio procent av rösterna fick tio procent av poängsumman. Systemet har konstruerats av en statistiker.
Först presenterades resultatet från jury-grupperna, ett land i taget. Resultatet presenterades av Adam Alsing, mannen som förstörde TV-programmet Jeopardy. Fem minuter senare avslutades svenska omröstningen. Så om svenskarna var missnöjda med jury-gruppernas utslag hade de en chans att påverka. Men i år verkar svenskarna rörande överens med resten av Europa. Efter att de utländska jury-grupperna gett sitt utslag så låg Eric Saade etta och Brolle sist, ett resultat som stod sig.
Saade sa efteråt att han inte tog segern för given trots att alla trodde att han skulle vinna. Mycket kan ju hända i Melodifestivalen. Det är ju tio låtar som tävlar så man har 10% chans att vinna resonerade han. Från imorgon till finalen är det jobb som gäller för honom, intervjuer och PR.
Efteråt lyckades jag få en snabb intervju med Sanna Nielsen, Linda Bengtzing och The Moniker, förutom Saade förstås. De var alla nöjda med sitt framförande och att ha fått vara med på scen i Globen. The Moniker var riktigt nöjd med sin tredje-plats.
Pausmusiken mellan sista bidraget och röstresultatet var betydligt bättre än vad pausmusik brukar vara. Vi fick bland annat höra Christer Sjögren dra av en hårdrocklåt! Han, Nanne Grönvall, Ola Salo från The Ark och Lena Philipsson sjöng tillsammans Scorpions ”Rock you like a hurricane”, och gjorde det riktigt bra. Efter det var det delrapportering av poängen. När det var klart fick vi nöjet att höra ytterligare en hårdrocklåt. De nya svenska hårdrockstjärnorna ”Dynasty” gjorde en hårdrockversion av förra årets vinnare ”This is my life”, som då framfördes av Anna Bergendahl. Båda hårdrockslåtarna drog ner kraftiga applåder. Hårdrock har väl blivit rumsrent i dessa sammanhang efter Lordis seger med ”Hard Rock Hallelujah” och Poodles finalplats i Sverige. Och efter att ha lyssnat igenom tio schlagerlåtar är det riktigt uppfriskande med ett par sköna tunga rocklåtar.
Låtarna i startordning:
Danny ”In the club” En skön popdisco-låt som många trodde skulle vinna. Man kan vara säker på att den kommer spelas överallt under våren och sommaren.
Sara Varga ”Spring för livet” Något så ovanligt i dessa sammanhang som en låt med ett budskap, i detta fall till alla misshandlade kvinnor; Gå! Dessutom har den en skön melodi, subtil men går ändå fram ordentligt.
The Moniker ”Oh My God” En låt jag inte fattar hur den kunnat komma till final. Det är töntig trallpop, även om den har vissa Beatles-influenser. Den ger associationer till Cliff Richards ”Celebration” som vann -68. Men han hade en snygg ljus-show som var klart 60-tals-inspirerad med klara pastellfärger och psykedeliska svampar, precis som dansarna i sina 60-tals-klänningar.
Brolle ”7 days and 7 nights” En väldigt ordinär rocklåt som dock börjar bra, lite mörkt och dramatiskt.
Linda Bengtzing ”E det fel på mig” En typisk Linda Bengtzing-låt, fullt ös utan någon vidare finess eller melodi.
Nicke Borg ”Leaving Home” En maffig hårdrockballad, men, tyvärr, håller inte riktigt Nickes röst för en sådan låt. Han passar bättre att sjunga röj-rock som Backyard Babies.
Swingfly ”Me and My Drum” En lite udda fågel i sammanhanget, den enda som rappade. Han slog ju igenom en gång i Teddybears ”Hey Boy” och soundet påminner väldigt mycket om den låten.
Sanna Nielsens låt ”I´m in love” låter riktigt bra på scen med ordentligt ljudsystem, men utan stöd från maffiga högtalare är den tämligen slätstruken. Hennes scenshow är snygg med en cirkel av ljusbågar.
The Playtones ”The King” En också lite udda låt, skön rockabilly. De höjde genomsnittsåldern bland artisterna rejält.
