På måndagkvällen var det dags för den svenska versionen av Oscarsgalan, Guldbaggegalan. Den leddes för andra året i rad av komikern Petra Mede, som gjorde en klart godkänd insats. Det pratades så klart en hel del om att det går bra för svensk film just nu, och för svenska skådespelare. Konkurrensen var hård inom alla kategorierna. Av de 34 svenska filmer som hade premiär förra året hade 15 fått minst en nominering. Men utmärkelserna spreds ojämnt, ett par filmer fick flera stycken medan andra blev utan.
Apflickorna fick utnämningen Bästa film, men Bästa regi gick till Ruben Östlund för hans drama Play. Play, Apflickorna och ”Simon och ekarna blev som väntat de tre stora vinnarna. Play vann i två kategorier: Bästa regi och Bästa foto, ”Simon och ekarna” också två: Bästa manliga och kvinnliga huvudroll (Cecilia Nilsson och Jan Josef Liefers). Apflickorna vann i tre kategorier: Bästa film, Bästa manuskript och Bästa ljud.
I år är det utökat till 18 kategorier. Hela sju kategorier är nya. Till de nya kategorierna hör Bästa klipp, Bästa kostym, Bästa ljud, Bästa mask/smink, Bästa musik, Bästa scenografi och Bästa visuella effekter. Det är konstigt att det tagit 46 år för att de delarna av filmarbetet ska få ett erkännande. Mede skämtade om att Guldbaggen ynglat av sig i samma tempo som Skarsgårdarna och att det knappast är en tillfällighet. Mede drog också flera skämt om Persbrandts superkropp. Hon skulle kanske vilja yngla av sig med honom.
Dokumentären ”Black Power Mixtape 1967-1975” fick också två utmärkelser, Bästa klipp och Bästa musik. Filmen är gjord genom hopklippta journalfilmer om medborgarrättskampen i USA som grävts fram i arkivet. De har gjort ett bra jobb med att klippa ihop det.
I kategorin Bästa manliga huvudroll var det två veteraner och en nykomling nominerade. Mikael Persbrandt var nominerad för sin roll i ”Stockholm Östra” och Sven-Bertil Taube var nominerad för sin roll i ”En enkel till Antibes”. Nykomlingen var Kevin Vaz för sin roll som Kevin i filmen Play. Det hade varit en sensation om nykomlingen Kevin hade vunnit, men där vann den äldste, Sven-Bertil Taube. Han har ju gjort sig känd lika mycket som skådespelare som sångare. De två konstarterna är ju ganska lika. Båda handlar ju om att stå på en scen och framföra en historia. Vi har tidigare sett honom som bland annat nazist-officer i ”Örnen har landat.
Dramat Kronjuvelerna gjorde bra ifrån sig med tre priser, Bästa visuella effekter, Bästa scenografi och Bästa kostym. De två sistnämnda kategorierna kan man ju säga hör ihop, båda handlar ju om konstnärlighet. Således delades båda priserna ut samtidigt av samma personer; Ernst Billgren med dottern Elsa Billgren.
Priset Bästa kvinnliga huvudroll gick också till en gammal veteran, Ann Petrén. Hon har varit med länge och spelat oräkneliga roller. Hon har själv inte en aning om hur många roller hon spelat. Rätt nyligen sågs hon som Eulalia i Åsa-Nisse. Men priset fick hon för en betydligt tyngre roll, som bilskolläraren Jonna i Happy End som oroar sig för sin olyckliga son. Hon sa i en intervju efteråt att hon försöker varva lätta och tunga roller. Hon vill inte bli placerad i ett fack och vill ständigt utvecklas som skådis. Ingen av pristagarna tyckte att det skulle bli svårt att jobba vidare efter utmärkelsen. De kände ingen press som skulle hämma kreativiteten. Tvärtom så tyckte de att det var en väldigt rolig uppmuntran för att jobba vidare.
Veteranen Lasse Åhberg fick en hyllning, eller vad man ska kalla det. Petra Mede gjorde en parodisk sammanfattning av filmerna för sin granne Doris, som är den enda person i Sverige som inte sett filmerna. Hans senaste film ”The Stig-Helmer Story” var nominerad i kategorin Bästa scenografi. Men där vann alltså Kronjuvelerna.
Övriga priser:
Bästa kortfilm:
Las Palmas av Johannes Nyholm. Den finns i en förkortad version på Youtube under ”Baby trashes bar in Las Palmas”. Den är väldigt rolig med en liten bebis som spelar en tant på semester i Las Palmas.
Bästa dokumentär:
”At night I fly” av Michel Wenzer. Den handlar om en konstnär som sitter i fängelse på livstid i USA. Budskapet i filmen är att det är kulturen som gör oss till människor när vi lever under omänkliga förhållanden.
Bästa utländska film:
”Nader och Simin – en separation” av den iranske filmaren Asghar Farhadi. Han kunde inte medverka på filmgalan för att han var upptagen på en filmgala i Berlin.
