I helgen stod det klart att världens ledare återigen misslyckats med att enas om ett globalt avtal för världshaven.
Forskare har enats om att minst 30 procent av världshaven måste skyddas till senast 2030 (det som ofta omnämner som 30×30) för att förhindra kollaps av många marina ekosystem och för att haven ska ha möjlighet att återhämta sig. Förhandlingar om detta drogs igång för inte mindre än 18 år sedan (!). Över 100 länder har anslutit sig till det självutnämnda “High Ambition Alliance” som ställer sig bakom 30×30 och som även har lovat att få till ett globalt havsavtal under 2022. Det löftet ser nu ut att skjutas upp efter ett misslyckat möte i New York.
Trots hög svansföring inför det kommande EU-ordförandeskapet intog Sverige en passiv hållning fram till torsdagsförmiddagen, då man (efter kritik från närvarande intresseorganisationer) började driva på hårdare för att förhandlingarna skulle leda till ett avtal. Men då fredagseftermiddagen blev kväll, med bara timmar kvar av mötet, fastnade ledarna i diskussioner om detaljfrågor kring finansiering. Och därmed har återigen de internationella ledarna svikt inte bara kommande generationer utan även oss, för redan idag ser vi tydligt effekterna av uteblivna överenskommelser.
Så medan vår valrörelse handlar om vilket parti som vill ha flest poliser (trots att vi idag inte kan fylla platserna till polisutbildningen med kompetenta sökande) fortsätter vi att utnyttja naturresurser och miljö på ett sätt som gör att HELA vårt samhälle kommer att tvingas till STORA förändringar på kort tid.
När inte politiker tar ansvar och när väljare suktar efter enkla budskap – vem kan vi då vända oss till för att rädda vår planet, vårt land och vårt samhälle?
Foto: Thayne Tuason
