Den 18 mars kommer Bellmanssällskapet ha en Bellmandag på Skansen där bland annat Jennie Nell berättar om Bellman och kungen och Carl Håkan Essmar sjunger till eget ackompanjemang på cister – Bellmans eget instrument – bland annat den visa som blev vår första nationalsång.
Bellman och kungen
Bellman är känd för Fredmans Epistlar, men han skrev mängder av annat, dikter till vänner, patriotiska dikter, religiösa dikter etc. Dikterna till kungen är särskilt intressanta eftersom Bellman tillhörde den skara av poeter som kungen ville använda för sitt stora kulturprogram för landet. Och Bellman själv tillhörde de uppriktiga anhängarna av kungen. Men hans hyllningsdikter är inte på något sätt stereotypa, utan även i dem visar Bellman lejonklon och som rojalistisk diktare är han en mästare. Fil.dr. Jennie Nell berättar om Bellman och kungen och Carl Håkan Essmar sjunger till eget ackompanjemang på cister – Bellmans eget instrument – bland annat den visa som blev vår första nationalsång.
Carl Michael Bellman (1740-95) är den mest folkkäre av författare men själv okänd. Det lilla han berättar om sig är till stor del på skämt, och samtida vittnesmål ryms i mycket liten bok. Desto större är legenden; den växer alltjämt. Som äldste son i en ämbets- och lärdomsfamilj satsade man på honom i utbildning och karriär, vilket ledde till kungligt tjänst och umgänge med adelsmän, medlemmar av den rika borgarklassen samt med musiker, målare och skulptörer. Fredman, Ulla Winbladh och de andra kunde somna i rännstenen, inte Bellman. Knackig ekonomi hade han, men hans hem var möblerat med sidentyger och familjen hade tjänstefolk. Bellmans stil är ofta härmad men aldrig uppnådd: I vilt presens och beskrivande imperativer ger han snabba bilder i en rasande takt och med ett direkt tilltal. Resultatet blir att läsaren och lyssnaren inte tar in alla detaljer men får ett intryck av rörelse och liv.
Källa: Skansen.
